Det har varit ganska tyst på min blogg av ett eller annat skäl men en bild
som dök upp på mitt flöde gjorde att jag kände att det var dags att ta upp
pennan igen – även om det är en metaforisk penna. Det är en sak som jag
tänkt skriva om och den här bilden påminde mig om det.
Det var en bild på en grupp människor i olika åldrar där alla utom en
hade mobilen framme och försökte fånga något som hände på bild.
Den enda som lutade sig helt avslappnat mot kravallstaketet var en äldre dam
och hennes ansiktsuttryck speglade en otroligt rofylld och glad känsla.
Bilden ifråga är tagen på en specialvisning av filmen ”Black Mass”
med regissör och skådespelare, med bland annat Johnny Depp.
Nu är det inte så att alla som håller i en mobiltelefon är lobotomerade
och uttryckslösa. De är minst lika glada om inte gladare och entusiastiska
över vad som sker framför dem. Men ändå tycker många att bilden handlar om
att vi har glömt att njuta av stunden. Att bildtagandet tar bort själva möjligheten
av att njuta av ögonblicket. Fotografen som tagit bilden heter John Blanding
och jobbar på tidningen Boston Globe. Att jag säger att många tycker att bilden
handlar om just det är på grund av texten som följde med bilden när en
spansk fotograf, Miguel Ángel Morenatti, la upp bilden på sitt twitter-konto.
Han skrev nämligen: ”Vi håller på att förlora vår förmåga att njuta av viktiga ögonblick.”
Jag håller inte med om det. Jag har inga argument för att förneka att världen
har förändrats ganska mycket sen mobilen blev intelligent och vi kanske
ska tacka våra gudar att dess batteri inte håller en evighet som den gjorde
då telefonerna inte var så smarta. Det innebär att vi kan vara fredade i alla fall
efter ett tag när vi är på ställen utan el. Det är ju en sanning med modifikation
eftersom det finns lösningar på det också.
När vi ändå är på twitter kan vi ta ännu en bild, denna gång tagen på Rijksmuseum
i Amsterdam på ett gäng ungdomar som sitter med sina mobiler och har en
Rembrandt-tavla bakom sig och mobilskärmarna upptar all deras uppmärksamhet.
Samtidigt måste vi komma ihåg att en bild inte är hela sanningen. Den visar bara
vad fotografen vill att vi ska se. Tio minuter tidigare kanske de var helt uppslukade
av tavlan. Eller inte. Det kan vi omöjligt veta.
Som motbild till den första kom den här som är på Richard Nixon.
Men för mig handlar det inte så mycket om nu och då, det handlar mer om uppfattningen
av att själva fotograferingen skulle förta njutningen av ett ögonblick. Jag håller inte med
om det. Så är det inte för mig.
För mig står inte kameran i vägen för att uppleva saker, visserligen kan den ju hindra mig
från att galet skutta omkring på en konsert. Å andra sidan är det få konserter som får mig
att vilja skutta omkring. Kameran kan i vissa fall vara en sköld och i andra fall en nyckel.
För vissa fångar den ett ögonblick, för andra skapar den början till en ny verklighet eller
formar en fantasi.
Jag ser inte världen i fotografiska rektanglar men mycket av världen förstår jag i bilder.
Jag fotograferar av samma anledning som jag andas. Visst, jag kan hålla med att när jag
komponerar en bild så avgränsar jag min värld till vad kameran visar, men jag väljer vad
jag vill se just då. Hur man än vrider och vänder på det gör vi ständigt val i hur vi tolkar
och ser på världen, med eller utan kamera. Att njuta av den handlar inte om att låta bli
att fota, lika lite som det handlar om att fota för någon som inte finner glädje i det.
Vet inte om jag kommer så mycket längre just nu. Så nu ska jag njuta lite av att inte göra
någonting, för njutning kan anta många skepnader.
summary: just some thoughts about enjoying the moment or photographing it.
Is it possible to do both? I believe so. At least if your photography is part of the
pleasure. | resumen: escribiendo un poco sobre si hay que elegir entre disfrutar
del momento o fotografiarlo. O es posible hacer las dos cosas simultáneamente.
Yo pienso que sí, al menos si la fotografía forma parte del momento.